En sanning och ett svek

Det högg inom henne. De där huggen som är tusen gånger värre än någon form utav fysisk smärta. Den där smärtan som bara någon du älskar kan åstakomma. För de som har en plats i ens hjärta är de personer du aldrig förväntar dig ska såra dig, skada dig eller aldrig någonsin göra dig någonting ont. De är de personer som du förväntar dig ska finnas där för dig när du behöver det och hålla dig uppe när du inte själv klarar det. Men så kom det där hugget. Hugget som åstakom tårar. Som fick hennes hjärta att blöda. Den där känslan utav tomhet, svek, frågor, funderingar och saknad. Även fast hon såklart inte ville sakna. Även om personen i fråga inte ens förtjänades att saknas så fanns den där saknaden fortfarande där. Oavsett om hon ville eller inte.

I själva verket ville hon bara ta upp telefonen och ringa. Lösa allt. Men också skälla, hämnas och ge igen. Att behålla sin värdighet. Den värdighet hon hade kvar.

Personen skar i själva verket inte bara ett hål i hjärtat utan delade henne också. Hennes hjärta ville förlåta medans hennes hjärna inte tyckte personen förtjänade en plats i hennes hjärta längre. Hon var som delad mitt itu. Med hennes hjärna och hjärta på varsin sida utav en våg. Som i vilken sekund som helst kunde tippa över åt ena hållet. Frågan var, vilken sida vägde tyngst.

Våga drömma

Något jag verkligen älskar är människor som vågar drömma. Vågar tro att de kommer klara av det. Oavsett vad det gäller egentligen. Det kan vara en liten grej, en stor sak, något viktigt eller oviktigt. Bara faktumet att man verkligen vill någonting här i livet.

Drömmar är någonting som vi borde ta vara på bättre. Inte bara skaka iväg och tänka att de är omöjliga, svåra eller något som aldrig kommer bli uppfyllt. Utan vi måste börja tro, vi måste börja kämpa och göra det vi verkligen vill. Om vi går in med inställningen att vi inte kommer klara det, ja då kommer vi självklart inte göra det heller. Men om vi istället kämpar, vågar tro att vi kan det och vågar ge gärnet. Ja då är det möjligt. Jag tror mycket handlar om att vara envis och vägra ge sig. Att vägra ge upp. För vägrar man ge upp, ja då kommer man klara det förr eller senare.

Enligt mig är det alldeles för få som strävar efter sina drömmar och tror på sig själva idag. Vilket är väldigt tråkigt. Mycket av det tror jag hänger på att vi hela tiden försöker passa in i mängden och bryr oss om vad alla andra kommer tycka eller tro, både medvetet och omedvetet. Vilket vi borde strunta helt i. Du är du. Alltså speciell och unik och detsamma dina tankar, viljor och åsikter. Vilket kan vara något man borde påminna sig själv om ibland.

Drömmar är fina och något vi borde ta vara på mer. För det är faktiskt modigt att försöka nå sina drömmar.

Okej, dina drömmar kanske kommer förändras genom åren. Men vad spelar det för roll? Sålänge du strävar efter det du verkligen vill här i livet så har det ingen betydelse alls. Du kanske stöter på folk som inte tror att du kommer klara av det, men det där får du ta som tändvätska och istället tänka. Nu jävlar ska jag visa att jag visst kan klara av det.

Så ut med er nu och våga drömma, våga kämpa och våga tro på det ni verkligen vill! ♥

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0