En sanning och ett svek

Det högg inom henne. De där huggen som är tusen gånger värre än någon form utav fysisk smärta. Den där smärtan som bara någon du älskar kan åstakomma. För de som har en plats i ens hjärta är de personer du aldrig förväntar dig ska såra dig, skada dig eller aldrig någonsin göra dig någonting ont. De är de personer som du förväntar dig ska finnas där för dig när du behöver det och hålla dig uppe när du inte själv klarar det. Men så kom det där hugget. Hugget som åstakom tårar. Som fick hennes hjärta att blöda. Den där känslan utav tomhet, svek, frågor, funderingar och saknad. Även fast hon såklart inte ville sakna. Även om personen i fråga inte ens förtjänades att saknas så fanns den där saknaden fortfarande där. Oavsett om hon ville eller inte.

I själva verket ville hon bara ta upp telefonen och ringa. Lösa allt. Men också skälla, hämnas och ge igen. Att behålla sin värdighet. Den värdighet hon hade kvar.

Personen skar i själva verket inte bara ett hål i hjärtat utan delade henne också. Hennes hjärta ville förlåta medans hennes hjärna inte tyckte personen förtjänade en plats i hennes hjärta längre. Hon var som delad mitt itu. Med hennes hjärna och hjärta på varsin sida utav en våg. Som i vilken sekund som helst kunde tippa över åt ena hållet. Frågan var, vilken sida vägde tyngst.

Kommentarer
Postat av: Carro

Jätte fina texter, tycker verkligen du ska fortsätta med det här!

2011-08-13 @ 12:08:04
Postat av: jenny dahlman

älskade den sista biten:

"Med hennes hjärna och hjärta på varsin sida utav en våg. Som i vilken sekund som helst kunde tippa över åt ena hållet. Frågan var, vilken sida vägde tyngst."

GRYM!

2011-08-15 @ 23:52:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0