Jag har sedan jag skaffade mitt gymkort i augusti tränat rätt så regelbundet. Alltså nästan tränat minst två gånger i veckan sedan dess. För mig har det aldrig varit jobbigt att ta mig iväg till gymmet för att träna, det har liksom aldrig varit den svåra biten. Jag älskar att träna, den där känslan av att köra slut på mig totalt och känna kroppen verkligen jobba. Det har blivit lite som en egentid för mig själv, något jag gör för att jag mår bra utav det.

En utav anledningarna till att jag fortfarande går till gymmet med glädje tror jag är för att jag tränar med rätt inställning. På senaste tiden har jag hört många som tränar för att få den så kallade "kroppen". Man vill få bort "fettet" på sidorna utav magen, få bort hängfettet under armarna och få smalare ben. Träningen ligger helt enkelt i att man ska bli snyggare, det ytliga. Är det, det man vill uppnå med träningen tror jag problemet ligger i något annat. I synsättet till sig själv och sitt egenvärde t.ex. att man ska lära sig se allt man har istället, du är speciell precis som du är. Vi har alla olika typer utav kroppar, hur ska alla kunna passa in i ett ideal? Var nöjd med den du är!

När det kommer till träning ska du inte lägga fokuset på det ytliga, jag tror verkligen inte det är något som gör dig motiverad till träningen och sannolikheten till att du kommer orka hålla i är inte så stor om man tränar av den anledningen.

Se din träning för egentid, något du gör för dig själv som får dig att må bra. Jag tränar för att det ger mig energi, för att jag vill bli starkare och kunna njuta utav livet. Både idag och om 10 år. Det är en slags utmaning mot mig själv som får mig att må bra. Mitt mål när jag började gymma var att bygga muskler, att bli lika stark fysiskt som jag är psykiskt, inte i att få en snygg kropp. Jag tror inställningen till sin träning kommer påvverka än mer än vad man tror, så jag säger det igen. Träna av rätt anledning.

Den här bloggen får inte den tid den förtjänar, tyvärr så är ju det, det återkommande problemet på den här bloggen. Min tid eller snarare, saknaden utav den. Imorse när jag satt och funderade över hur länge jag faktiskt har bloggat och hur det var då, för några år sedan, insåg jag hur länge sedan det var det kliade i mina fingrar. Jag brukade känna att jag verkligen ville blogga och behövde skriva av mig, annars kliade det liksom i fingrarna på mig. Det är inte alls samma sak längre, visst har jag visioner och vill blogga men inte på samma sätt som då.

Så nu, i några veckor framöver tänker jag ge mig själv blogg förbud. Inte låta mig själv skriva på ett tag och förhoppningsvis samla på mig lite inspiration och idéer. Det är nog bäst så, för både er och mig. Jag är trött på alla dessa halvdana inlägg och det borde ni också vara! Exakt när jag kommer tillbaka återstår och se, men förr eller senare i alla fall. Ta hand om er, massor med kärlek!❤

Det är rätt sjukt vad tid med äkta underbara vänner, en vad som kändes som bra prestation på nationella proven och lite inspiration kan göra med mig. Jag behöver verkligen omge mig med människor som ger mig energi för att känna mig motiverad. Om jag dessutom har någonting att lägga min energi på mår jag alltid så himla bra.

Nu har jag dessutom sträckläst första delen i Isabellas nya bok Isabellas hemligheter som jag fick hem idag. Den tjejen asså, en riktig superwomen. En bättre inspirationskälla vet jag inte om man kan hitta. Livet har sina ups and downs, och man blir bara starkare utav de. Om du befinner dig mitt i en uppförsbacke och har det tufft just nu så ber jag dig att se framåt, jag tror verkligen det kommer något bra ur allt. Även om det kan vara en jobbig resa under tiden.

AV: MICHAELA FORNI, Krönika på devote, ni hittar den också här.

Jag var ute på min numera regelbundna morgonpromenad vid 06.10 när jag blev plötsligt förbannad. Vad i helvete gör du ute på promenad sex på morgonen kanske ni tänker nu, men då ska jag berätta för er att det är ännu ett av mina påhitt för att bli den ultimata människan. Ett steg mot att bli den perfekta tjejen.

För den perfekta tjejen ska röra mycket på sig och få mycket frisk luft så att hon i sin tur får energi. Den perfekta tjejen ska tycka att det är superroligt att gå på gym och mer än gärna vilja, orka och hinna med det några gånger i veckan. Den perfekta tjejen ska inte bara ha ett jobb, hon ska ha en karriär och den ska gå spikrakt uppåt och pengarna ska ramla in. Den perfekta tjejen ska älska mat och äta helst väldigt mycket och ofta men samtidigt inte skaffa sig några kilon i övervikt. Den perfekta tjejen ska tycka om att läsa böcker, ha körkort, gilla hemmakvällar men samtidigt vara festlig (utan att festa för mycket), vara allmänbildad, skitrolig, ha sett de flesta relevanta filmer och kunna leverera citat på löpande band. Hon ska vara politiskt insatt, gilla sport, umgås mycket med sina vänner, hinna med att umgås med sin familj, vara duktig på att laga mat och ha självdistans. Den perfekta tjejen ska se perfekt ut, hur fan man nu gör det.

I min väg mot denna perfekta människa tog det plötsligt stopp. Vad är det jag håller på med? Jag orkar inte en sekund till av det här. Jag är inte perfekt. Jag kommer aldrig att bli perfekt. Kan inte bara jag och alla andra tycka om mig precis som jag är, med mina goda sidor och mina mindre goda egenskaper? Jag är inte en dålig människa för att jag inte följer med de andra tjejerna till gymmet efter jobbet eller för att jag tycker om att gå ut och festa när jag är ledig.

Jag får en sådan ångest när jag läser eller hör kommentarer om att det inte är bra att äta si och så, dåligt att festa x antal dagar i veckan, ohälsosamt att äta lite godis varje dag, hur viktigt det är att hinna med att träffa vänner för annars är man en dålig vän etc. Alla dem som säger att man är dålig om man inte är perfekt och kanske allra mest arg blir jag i slutändan på mig själv, som försöker leva upp till krav som jag tillsammans med samhället satt upp och som är omöjliga att leva upp till.

Förlåt mig men jag hatar verkligen gym. Och jag älskar kolhydrater. Jag tycker godis är jättegott. Jag har inte så fint hår. Min mage är rätt mjuk. Mina ben är inte milslånga. Jag har inte hunnit läsa nyheter på flera veckor och har ingen aning om vad som händer i världen just nu. Jag har inte sett en rad av alla de klassiska filmer man "måste ha sett". Jag gråter offentligt oftare än vad som kanske anses vara okej.

Jag hoppas att jag kommer sluta bli påverkad av den bransch jag jobbar i och det samhället jag lever i. Att jag, och alla ni andra som känner igen er, lär oss att sänka kraven på oss själva. Jag orkar inte vara trött på mig själv när jag inte lyckas med allt. Jag vill bara vara glad över mig själv för det jag har åstadkommit och den jag är.

AV: MICHAELA FORNI

Bilder från weheartit. Den till höger finns här och vänster här.

Jag läste det här för någon vecka sedan. Den fick mig verkligen att tänka efter. Det är verkligen sjukt vilka krav man kan sätta upp för sig själv. Varför ska man egentligen försöka passa in i en slags mall? Varför försöker vi alla vara på ett visst sätt när vi alla är individer och har olika egenskaper? Varför finns detta svenska "lagom" på hur man ska vara? Och framförallt varför strävar vi efter en perfektion som inte ens existerar? Frågorna i mitt huvud är många.

Vi måste verkligen sluta sätta så stora krav på oss själva. Du som nu läser det här, du är perfekt som du är. Var nöjd över alla dina egenskaper. Allting som gör att just du är du. Varför ska vi vara så "lagom"? Stick ut och var unik istället. Gå din egna vägar och kör ditt race. Våga vara ego, våga älska dig själv för den du är och framförallt våga stå för det. Alla har vi både positiva och negativa sidor, låt människor acceptera det och ta oss för vad vi är. Det finns verkligen ingenting som är perfekt, så varför lägga ner tid på att försöka när det inte ens går?

Gör saker som får dig att le och du mår bra utav. Umgås med människor som uppskattar dig på riktigt och ger dig energi. Utseende är bara en utsida som i längden inte spelar någon roll alls. Det är verkligen insidan som räknas och har någon betydelse. Sluta försöka efterlikna alla ideal på hur man ska se ut och var nöjd över dig, precis som du är. Du är unik och det är något du måste vara stolt över. Inget klär en människa bättre än ett äkta leende. Så le för att just du är du. Bry dig inte om vad andra tycker hela tiden, gör det du vill och det du mår bäst utav. Var snäll mot dig själv och ta hand om dig. Bli din egen bästa vän. Livet är för kort för att du ska gå runt och tycka illa om dig själv. Det är inte värt det!

Om du brukar tänka "Jag skulle vara så lycklig OM jag bara har långt hår" eller "Allt hade varit så bra OM jag var lite smalare". SLUTA! Vad ger det dig egentligen? Det tar bara massor med energi från dig när du egentligen hade kunnat göra något som är kul och får dig att må bra. Sluta sträva efter att vara såkallat perfekt och var nöjd med dig själv. För vet du vad? Du är perfekt precis som du är! Alla är unika på vårat eget sätt och det är något att vara stolt över. Jag menar, vad spelar lite finnar eller en normal mage för roll i längden?

Så snälla nu, sluta sträva efter att vara perfekta. Du kommer aldrig kunna vara snyggast, smartast och mest modemedveten hela tiden. Det kommer alltid finnas någon som "slår" dig och du kommer bara gå under om du försöker "vinna" på alla punkter hela tiden. Sänk kraven på dig själv och sluta jämföra dig med alla andra. Du är du, alltså precis helt underbar på ditt eget sätt. Bara det är en anledning till att tycka om sig själv.

Våga vara ego! Ego är inte något fult som många kan tycka och tro. Det innebär inte att du tror du är bättre än andra människor, nej verkligen inte utan snarare att du vågar bry dig om dig själv och kan se ditt egen värde. Personligen tror jag att människor som vet sitt eget värde har lättare att se andra personer, verkligen uppskatta de och vara glada när de lyckas. Jag menar, det är ofta jag får känslan av att folk med lite dåligare självkänsla och självförtroende blir avundsjuka eftersom de inte inser hur bra de själva också är. Den viktigaste personen i varje persons liv är sig själv och varför gå runt och klaga när du kan välja att må bra istället. Inställningen sitter verkligen i huvudet!

Jag vill bara passa på att rekommendera alla tjejer att läsa boken egoboost. Den är skriven utav Isabella Löwengrip och handlar just om självkänsla och självförtroende. Hon driver även min favorittidning egoboost(se bild), tipstips!

Självklart är det okej att sakna sommaren det är ju bra att ha något kul att se fram emot men jag tror inte vi får glömma bort att leva där vi är idag och se allt vi har istället för allt vi inte har. Det är ju trots allt rätt bra med kontraster, vi skulle aldrig uppskatta sommaren om vi inte hade upplevt något annat. Fördelar och nackdelar kan man hitta i allt, sen är det upp till dig vilket du vill fokusera på.