Gammal träningsglädje



Lite blandat från min friidrottstid, pappa är fotografen till alla.

När jag var ute och sprang idag fick jag något utav en flashback. Jag fick samma känsla som jag hade när jag brukade friidrotta. Någon slags vilja av att verkligen ge allt och träna så hårt man bara kan. Att kunna känna sig stark och explosiv igen. Jag fick liksom hålla igen för att inte börja springa intervaller och bara ta ut mig totalt bara för jag kände för det (är förkyld och skulle ta det lungt).


Även om friidrotten tog väldigt mycket utav min tid och energi på slutet kan jag faktiskt sakna det ibland. Mest den här träningskänslan. När vi köttade och verkligen tog ut oss under uppbyggnadssäsonger och man gick runt med träningsvärk konstant men också när man kände att man blev starkare och det gav resultat. Känslan när man sprang ett lopp och allt bara satt perfekt. Sen ska man inte glömma grupptillhördheten som fanns trots att det är en individuell idrott. Vi gick igenom och slet med varandra under uppbyggnadsäsonger och intervallträningar, man liksom kämpade tillsammans, alla hade ju samma mål, att bli bättre.


Jag är verkligen glad över mina friidrotts år och jag har tagit med mig mycket därifrån men jag är även glad att jag tog steget och slutade. Tillslut tog det för mycket tid och var inte lika roligt längre.

Kommentera här:

Att kommentera:
Om du gillar min blogg och vill följa den på ett smidigt sätt
så är bloglovin ett bra alternativ bloglovin
Vill du att jag följer dig är det bara att du klickar iväg en kommentar :)

Är det något du undrar över som inte har med inlägget att
göra hänvisar jag till blogresponse
Ni får ett snabbare svar och det underlättar mycket för mig!



Det är helt okej att kommentera anonymt men glöm inte att jag alltid ser din IP-adress.
Vill du ha svar på kommentaren måste du skriva en mailadress eller hemsida/blogg så jag kan svara.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0